Autonomous Actiondays

Gör ett snabbt inlägg för att uppmärksamma Autonomous Actiondays in Helsinki. Från igår (29e) till på lördag (2a) genomförs aktioner, demonstrationer, workshops, reclaim-fester och, förhoppningsvis, ockupationer för att få ett hus att använda som socialt center. Just nu finns huset Rajatila i Helsinki, men eftersom kontraktet snart löper ut och politikerna inte verkar tokivriga att hitta ett alternativ får vi göra det själva. Om du vill veta mer om aktionsveckan eller om kampen i Finland kan du kolla här. Sidan är på finska, men om du vill ha engelsk text kan du väl bara trycka på knappen. Så svårt är det faktiskt inte.




Endgame

Detta är Derrick Jensen; anarkoprimitivist och mycket skickligare föreläsare än John Zerzan. Han har räddat många långtråkiga kvällar då jag brukar gå omkring utan mål i världens skithål. Jag håller inte med om absolut allt som kommer ur den här mannens mun, men en hel del av det som gör det är värt att lyssna på. Det är dessutom sommar och eftersom du inte har något bättre att göra så kan du lika gärna luta dig fram och sitter kvar i två timmar. Självfallet kan du ta en paus mellan filmerna, jag är ingen tyrann.

För andra intressanta alster i samma kategori rekommenderar jag varmt Ward Churchills "Pacifism as Pathology" och Peter Gelderloos bok "How Nonviolence Protects the State" (förresten; betyder inte Gelderloos "pengalös" dvs. att vara utan pengar?).





PS. Dolph Lundgrens sommarprat var inte alls särskilt överväldigande. Bäst hittills har Fredrik Lindström varit. Idag snackar Martina Lowden, men jag ser mer fram emot Boris Grigorjev (KGB-överste bosatt i Moskva) den 8 aug. Om allt annat havererar kan jag iallafall stänga av radion den 11 aug då Carin Götblad pratar strunt.

Avslutningsvis vill jag bara påminna om att Generation Kill fortfarande är en fett bra serie väl värd att leta upp.

Till dem som föds sedan

av Bertolt Brecht

I
I sanning: jag lever i onda tider!
Rättframt tal har blivit dårskap, slät panna ett tecken
på sinnets hårdhet.
Om någon skrattar
så visar det att han inte har hört
den skrämmande nyheten.

Vad är det för tider säg
när ett samtal om träd nästan är ett brott
därför att det förutsätter tystnad om så många ogärningar!
Mannen som går där så tryggt över gatan -
kan det vara så att han inte är anträffbar
för sina vänner i nöd?

Själv har jag ju ännu bröd för dagen.
Men tro mig: det är en tillfällighet. Inget
av det som jag gör berättigar mig att äta mig mätt.
Av en slump har jag blivit skonad. (Om turen sviker
är det ute med mig.)

De säger till mig: ät och drick! Var glad att du har!
Men hur kan jag äta och dricka när
brödet jag äter är stulet från en som svälter
och glaset jag dricker ur slits från den törstiges mun?
Och ändå äter jag och dricker.

Också jag skulle gärna vara vis.
I gamla böcker står det vad vishet är:
att dra sig tillbaka från världens kiv och leva
sin korta tid utan fruktan.
Att avstå från våld,
att vedergälla ont med gott,
att inte sträva efter att tillfredställa sina begär:
allt det är krav som ställs på den vise
och inget av dem är jag i stånd att uppfylla!
I sanning, jag lever i onda tider!

II
Till städerna kom jag i oordningens tid
när hungersnöd rådde.
Till människorna kom jag i upprorens tid
och jag slöt mig till dem som gjorde uppror.
Så förgick min tid
som givits mig på jorden.

Min mat åt jag i avbrotten mellan striderna.
Om nätterna sov jag i sällskap med mördare.
Älskog övade jag som det föll sig
och på naturen såg jag med otålighet.
Så förgicks min tid
som givits mig på jorden.

Gatorna ledde ut i förvildningens träsk.
Mina ord väckte slaktarens misshag.
Mycket förmådde jag inte: dock var det mitt hopp
att de maktägande utan mig skulle ha suttit säkrare.
Så förgicks min tid
som givits mig på jorden.

Min kraft var ringa, målet
låg alltför långt borta.
Och fast jag tydligt kunde se det
var utsikterna att nå det små.
Så förgicks min tid
som givits mig på jorden.

III

Ni som sen vi förgåtts
kommer att dyka upp ur djupet
tänk
innan ni dömer över oss
också på den onda tid
som ni sluppit undan.
 
Hur ofta tvangs vi inte att fly från land till land
vandrande genom klassernas krig i misströstan
därför att vi såg orättfärdigheten kring oss
men inget uppror.

Ändå vet vi ju:
också hatet mot orätten
förvrider ansiktsdragen.
Också förbittringen över ondskan
gör rösten gäll.
Ack, vi som ville bereda väg för godheten
visste själva inte vad godhet är.
Ni dock som fötts i en tid
när människan blivit människa till stöd
tänk på oss
med överseende.



Bertolt Brecht 1931

Generation Kill

Ett kort inlägg om en serie du vet att du vill se; Generation Kill.
Från skaparna av The Wire (som jag vet att jag borde se mer av), med Rolling Stone-journalisten Evan Wright's bok som bakgrund, kommer serien om U.S. Marine First Reconnaissance Battalion. Bland de första soldater att rycka in i Irak-kriget. Tajt dialog, bra skådisar (bland dessa syns Alexander Skarsgård som faktiskt gör bra ifrån sig).
Serien är uppdelad i sju entimmes-avsnitt och det första gick i söndags. Här kan du få tag i det. Misssainte den här serien för när alla avsnitt har gått kommer alla redan att prata om den och du kommer inte att vara det minsta cool där du kommer med ditt: "Åh, har ni sett Generation Kill.... blablabla". Ingen kommer att vilja lyssna på dig och du kommer att bli mobbad på jobbet. Dags att rycka upp sig alltså och se på något bra som omväxling?



"Got any word on J.Lo.?"
Generation Kill

Just... Don't Do It

Det har sagts förr, men det tål att sägas igen:

SNACKA INTE MED SNUTEN!

I den här videon förklarar en försvarsadvokat varför. Fallen han tar upp gäller visserligen USA, men i Sverige har du också rätt att hålla käften och vem, när allt kommer kring, vill snacka med polisen överhuvudtaget?


Rapture, sweet rapture, won't you lay your hands on me?

"I don't want to talk about Jesus, I just want to see his face." De första orden i A.A. Bondy's låt 'Rapture' från albumet 'American Hearts' kan vara den bästa inledningsfrasen på en låt jag har hört (iallafall på senaste). Även om jag själv inte tror på att Jesus var mer än vad mannen i 'Sånger från andra våningen' påstår så träffar den raden mig helt rätt varenda gång. Nu har jag dock inte sett Jesus, men väl A.A. Bondy och detta på Hultsfredsfestivalen. Jag är fortfarande lite starstruck efter att ha snackat med den ödmjuke sångaren efter hans alldeles för dåligt besökta gig på stora dans.

Och ibland vill jag verkligen bara bli bortsvept mormon-style.

Som till exempel när jag slår på TV:n (bara det är ett misstag) och ser Arnold Schwarzenegger besöka Jay Leno. Att en skådis ska spela guvenör i just California känns ju oerhört passande, men sakerna hans roll säger är bara massivt retarderade. Typ som att alla män egentligen vill ha en Hummer (detta sägs efter en bajsnödig diskussion om hur duktig han är som byggt om sina kukförlängare så att de är miljövänligare) Epic Fail!

Eller när en viss FRA-lag går igenom och folk verkar vara väldigt förvånade. Ärligt talat, det är nog dags att inse att; "They don’t give a fuck about you - they don’t give a fuck about you. They don’t care about you at all - at all - at all, and nobody seems to notice. Nobody seems to care." Jo, men nu verkar iofs folk bry sig, men självklart är det inte folket som röstar igenom lagen det är fel på utan lagen i sig. Fuck that! Epic Fail!

Eller när jag wikisurfar och ramlar in på Time Magazine's lista över 'Person of the year' genom tiderna och finner att "The Hungarian Freedom Fighter" fått utmärkelsen året innan en av deras största fiender Nikita Khrushchev. Det känns lite äckligt på något vis. Jag måste torka mig med wetnaps... vänta lite...

Sådär ja.

Nu kanske jag inte borde fästa för mycket vikt vid vad Time tycker med tanke på hur forcerade år '05 och '06 verkade vara. För att använda Slavoj Zizek's vokabulär så hyllas "liberala kommunister" år 2005 och 2006 ansågs "You" vara den med mest nyhetsvärde. Då tänkte Time främst på alla som tillsammans skapar dutub, facefuck, myspys, linux osv. Epic Fail! (Förresten: "Well, if crime fighters fight crime and fire fighters fight fire, what do freedom fighters fight? They never mention that part to us, do they?")

Andra saker som får en att längta efter Upp/bortryckandet är till exempel Lars Winnerbäcks sommarprat som kan ha varit bland det mest vemodiga jag hört. Nu är jag inte en person som alltid måste underhållas av plastansiktade program om heminredning eller chanser att vinna miljoners miljoner reklamkronor, men jag fick verkligen en släng av depression av att höra på Lars. Detta var dock ingen epic fail.
Nu väntar jag mest på att Dolph Lundgrens sommarprat ska sändas. Det kan bli grejer det. Mer B-kändisar åt folket! När ska Don Diego få sitt sommarprogram?

En sista sak jag tycker är lite synd är att jag inte kan utbilda mig till eskatolog. Det hade varit najs.



"Killed my daddy and took his .45. He was no good, though. He was no good. He had to die."


RSS 2.0