Rapture, sweet rapture, won't you lay your hands on me?

"I don't want to talk about Jesus, I just want to see his face." De första orden i A.A. Bondy's låt 'Rapture' från albumet 'American Hearts' kan vara den bästa inledningsfrasen på en låt jag har hört (iallafall på senaste). Även om jag själv inte tror på att Jesus var mer än vad mannen i 'Sånger från andra våningen' påstår så träffar den raden mig helt rätt varenda gång. Nu har jag dock inte sett Jesus, men väl A.A. Bondy och detta på Hultsfredsfestivalen. Jag är fortfarande lite starstruck efter att ha snackat med den ödmjuke sångaren efter hans alldeles för dåligt besökta gig på stora dans.

Och ibland vill jag verkligen bara bli bortsvept mormon-style.

Som till exempel när jag slår på TV:n (bara det är ett misstag) och ser Arnold Schwarzenegger besöka Jay Leno. Att en skådis ska spela guvenör i just California känns ju oerhört passande, men sakerna hans roll säger är bara massivt retarderade. Typ som att alla män egentligen vill ha en Hummer (detta sägs efter en bajsnödig diskussion om hur duktig han är som byggt om sina kukförlängare så att de är miljövänligare) Epic Fail!

Eller när en viss FRA-lag går igenom och folk verkar vara väldigt förvånade. Ärligt talat, det är nog dags att inse att; "They don’t give a fuck about you - they don’t give a fuck about you. They don’t care about you at all - at all - at all, and nobody seems to notice. Nobody seems to care." Jo, men nu verkar iofs folk bry sig, men självklart är det inte folket som röstar igenom lagen det är fel på utan lagen i sig. Fuck that! Epic Fail!

Eller när jag wikisurfar och ramlar in på Time Magazine's lista över 'Person of the year' genom tiderna och finner att "The Hungarian Freedom Fighter" fått utmärkelsen året innan en av deras största fiender Nikita Khrushchev. Det känns lite äckligt på något vis. Jag måste torka mig med wetnaps... vänta lite...

Sådär ja.

Nu kanske jag inte borde fästa för mycket vikt vid vad Time tycker med tanke på hur forcerade år '05 och '06 verkade vara. För att använda Slavoj Zizek's vokabulär så hyllas "liberala kommunister" år 2005 och 2006 ansågs "You" vara den med mest nyhetsvärde. Då tänkte Time främst på alla som tillsammans skapar dutub, facefuck, myspys, linux osv. Epic Fail! (Förresten: "Well, if crime fighters fight crime and fire fighters fight fire, what do freedom fighters fight? They never mention that part to us, do they?")

Andra saker som får en att längta efter Upp/bortryckandet är till exempel Lars Winnerbäcks sommarprat som kan ha varit bland det mest vemodiga jag hört. Nu är jag inte en person som alltid måste underhållas av plastansiktade program om heminredning eller chanser att vinna miljoners miljoner reklamkronor, men jag fick verkligen en släng av depression av att höra på Lars. Detta var dock ingen epic fail.
Nu väntar jag mest på att Dolph Lundgrens sommarprat ska sändas. Det kan bli grejer det. Mer B-kändisar åt folket! När ska Don Diego få sitt sommarprogram?

En sista sak jag tycker är lite synd är att jag inte kan utbilda mig till eskatolog. Det hade varit najs.



"Killed my daddy and took his .45. He was no good, though. He was no good. He had to die."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0