The Daytrotter Sessions

Ni som följer bloggen lite vet att jag är liiite tokig i AA Bondy och gärna skulle äta hans strumpor efter att han turnérat jorden runt femton gånger. Ni förstår då också att jag blir överlycklig varje gång jag hittar en alternativ version av någon av hans låtar på nätet. För ett tag sedan hände detta när jag hittade flera låtar (bl.a. en av favoriterna; Witness Blues) på ett ställe som heter Daytrotter.com. Fint tänker du, men det slutar såklart inte där. Nej, för idag när jag letade ackord till några JayMay-låtar fann jag även hennes Daytrotter Sessions och bestämde mig för att kolla upp om det fanns andra intressanta artister där. Jag blev MYCKET positivt överraskad. Här är en lista på några feta grejer jag rekommenderar:

Annuals - vann mitt hjärta på Roskilde '06).
Bonnie 'Prince' Billy - har gjort ett av de bästa coveralbum jag vet... och samarbetat med Sage Francis).
Shugo Tokumaru - spelar gitarr som jag önskar att jag kunde.
The Magic Numbers - behöver knappt en introduktion, men de är kanske ett av de sötaste banden där ute (inte X-files' "där ute").
Brother Ali - gjorde tillsammans med Atmosphere det bästa hiphop-gigget på Hultan i år.
Aesop Rock - du vet att du behöver honom
Adam Green - har kommit långt sedan hans tid i The Moldy Peaches

Om du är mer indienördig och häftig än vad jag är (vilket det finns en oerhört stor sannolikhet att du är) kan du kolla in hela listan på artister här. Ibland kommer du först till en artikel som du måste klicka dig förbi för att komma fram till låtarna. De kan både streamas och laddas hem som mp3or

Som avslutning får du också en väldigt fin låt av Sufjan Stevens. Den heter John Wayne Gacy Jr. och handlar om hur lik man kan känna sig en psykopatisk seriemördare som gömde sina offer under golv och klädde ut sig till clown. Låten hittar du på plattan Illinois, som är en del i hans projekt att göra en platta om varje delstat i USA
Vassego'




Anna T.(illbaka)

Jo, en liten nyhet är det ändå och här nedan finns första smakprovet. Förmodligen skiljer sig denna akustiska version en hel del från hur albumversionen kommer att låta, men har vi tur släpps ju en "Naked"-CD även till "Leaving on a mayday", som den nya plattan heter. I handel ska den finnas den 12 November, men jag lovar (nästan) att säga till när det går att hitta den annorstädes.
På fredag kl 09.00 släpps även biljetter till tre exklusiva (300 platser/gig) spelningar som Anna kommer att köra. Kan bli mysigt...
Spelningarna:
Torsdag 4 dec GÖTEBORG, Röda Sten
Lördag 6 dec MALMÖ, Babel
Måndag 8 dec STOCKHOLM, Orionteatern



Och nu när du sett videon också vet du redan mer än nödvändigt.
Nu får jag faktiskt ge mig.
Och det gör jag.

Bara sådär.


Inga problem alls.



Faktiskt




Och... sådeså.

One of the Good Guys

Det finns två människor där ute som verkligen vill vagga dig till sömns... För det mesta. Jag har lyssnat på dem hela dagen och även om jag inte talar samma språk som de vet jag vad de vill. Det hela kommer ur dagens infall att försöka sålla ut Instagibs från Epic Fails i Hultsfreds festivalbokningar. Eller vänta nu...
Det började med att jag åt frukost (kl. 13.30) samtidigt som jag tittade på Conan O'Brien och blev helt tagen av programmets musikaliska gäst (varje program ska ju ha nån i slutet som marknadsför sin musik). Gästen var A.A. Bondy och hultan-klockan i mitt huvud kraschade till när jag blev helt tagen av hans framträdande. Förmodligen var det Dylan-vurmaren i mig som fick lite spatt av att se en snubbe stå med akustisk gitarr och munspelsställ sjungande om stora saker. Anywho...
Dagen har gått åt till att lyssna på A.A. Bondy och Jaymay (som iofs tyvärr ställt in spelningen på Hultsfred). Om jag bara skulle få ihop cash för att anlita någon som kan kidnappa Bonnie Prince Billy från Roskilde, vars line-up i år är minst sagt underimponerande (Ja, just det, underimponerande. Jag skriver väl som jag vill. Det är min blogg... Herregud, folk kan vara sådana smartasses ibland), hade jag kunnat luta mig tillbaka under minst tre najsa spelningar under hultan.

Om ni behöver ett enda argument för att lyssna på Jaymay så får ni det här: Hon sjunger om Mark Z. Danielewskis mästerverk till bok House of Leaves. Det räcker för att jag ska gå med på det mesta.

Märkte du förresten hur jag försökte inleda inlägget lite fint (läs pretto) och sedan självfallet spårade ut? Jag får rädda det genom att posta en dikt ur House of Leaves jag inte kan få ur skallen.

Untitled Fragment

Little solace comes to those who grive
when thought keep drifting
as walls keep shifting
and this great blue world of ours
seems a house of leaves

moments before the wind.



Förresten tror jag inte att jag blivit så stolt över nån internet-grej som handlat om mig som jag blev när jag såg den här (iofs fanns ju den där sidan där jag pekades ut som judekonspiratör, men det är en helt annan story):
image12

Gooda grejer?

Hittade ett "recensionsex" av LTR's nya platta "Good Things", som släpps den 23e, idag och jag måste tyvärr meddela att den innehåller allt annat än just gooda grejer. Det finns inga instagibs på den här plattan...
Främst är det pop-elektronika-flörtandet jag stör mig på. Detta kommer antagligen av ett samarbete med Adam Tensta, de gärna kunde varit utan. Jag vill ha smutsigare och, framför allt, torrare ljud. Jag vill ha hip-hop och inte bara rap (Vad fan är hip-hop då? Ja, säg det du så får du en glass när jag får råd. För femton år sedan var det nog jävligt mycket lättare att peka ut vad som var/inte var hip-hop än vad det är idag då det mesta blandas ut i något annat innan du ens hunnit komma på ett nytt prettonamn på skiten). Dessutom skulle jag gilla den här plattan en hel del mer om det envetna körsjungandet i tid och otid hade lämnats i "mer kul än bra"-lådan.

De prestationer som står ut på skivan är gästspelen av Mapei och Rakaa (på spåren "Stains" och "Trance Fat"), tyvärr är jag inte säker på om det bara är för att de bryter mönstret och förutsägbarheten en aning. Timbuktus (numera obligatoriska?) gästande på skivan känns gjort och hans rap låter som tagen från låten "Lasternas" på hans senaste album.

Jag skulle kunna gå igenom varje spår på skivan och sätta ganska stora WTF's framför och efter de flesta, men det tänker jag inte göra. Det skulle bli för många DJ Mendez-liknelser och allmänna utbrott av dryghet. De enda låtarna jag kan gå med på är singeln "The Building" som har ett ok koncept och "Marinate" där det inte känns varken särskilt spretigt eller malplacerat. I övrigt säger jag bara:
Passa dig för spår fem. Passa dig riktigt noga... Spår fem är nämligen en cover på (den redan askassa låten) "Living on a prayer".
OK?
Läs det där en gång till...

Och så en till.

Sådär. Den låten hamnar i samma kategori nyheter som faktumet att Ungerns herrlandslag i hockey kommer att spela i A-gruppen i nästa års VM. Det du...



"I am gonna give you a lick with my razor tongue"

image10

BTW

"A city full of people and my favorite is that waitress"

Lemons

RSS 2.0